Igår när jag var hem till hundarna på min lunchrast ringde det på dörren. Där stod målaren som ville chansa på att jag var hemma. Han hade fått tidigare arbete klart och ville påbörja arbetet här redan under samma eftermiddag. Kände stressen komma i turbofart. Vardagsrummet var inte helt tömt, gardiner skulle plockas ned, tavlor likaså. Elementet dammsugas på hundhår. Hundarna - vad skulle jag göra av dem? Allt detta, och det var drygt 30 minuter kvar av min lunchrast (då hade jag heller inte hunnit äta).

 

Men - det brukar ju som alltid lösa sig! Ringde jobbet och jo, hundarna fick följa med dit. Blev även upphämtad och ditskjutsad med bur och hundar. Vardagsrummet hann tömmas helt och dammsugaren hann vara framme. Blev bara en kvart sen tillbaka från lunchrasten (hade fått order om att inte stressa ihjäl mig så jag visste att nästa som skulle på lunch var inställd på att komma iväg lite senare än vanligt.)

 

Well... Det var i alla fall härligt att komma hem och se att renoveringen börjat ta fart!