Vissa dagar längtar jag hem. Hem-hem, till hemstaden. Det har liksom kommit smygande mer och mer. Ja, jag vet, vi ska snart flytta till ett jättefint kedjehus här i Umeå och det ska bli kul att få sätta vår prägel på det. 

 

I sommar ska jag visa Finaste min hemstad, var jag växte upp och badstranden i närheten. Jag ska visa centrumet som går rätt snabbt att gå igenom och jag vill träffa/presentera några kompisar från förr. Jag messade förresten en kompis jag umgicks med för 10 år sedan, bara för att höra hur det var. Ganska omgående fick jag svar och tonen i meddelandena var precis som från tiden vi umgicks! Med vissa människor är det så, det kan gå en himla massa år och ändå är sedan stämningen precis som den var sist man hördes av. Gilla, gilla!