Vilket år 2015 varit! Fastän vi nu hunnit en bit in på 2016 så kommer här en återblick på förra året. 

 

 

Strax innan årsskiftet 14-15 blir jag erbjuden att gå upp till heltid. Ett erbjudande för att jag stod i "turordningen" att få frågan. Inget lätt beslut då jag visste att om jag tackade ja så skulle en kollega halka ner till en halvtidstjänst och i och med det visste jag att min arbetsgivare helst skulle se att jag avstod att gå upp i tid. Men. Jag tackade ja och sedan kom fighten att få månadslön istället för timlön. Medlemsskap i facket och diskussioner med arbetsgivaren och sedan övergång till månadslön. Inga konstigheter egentligen, jag hade rätt att få månadslön om än förståelse finns att en arbetsgivare föredrar timlön samt fler anställda på färre timmar än heltid. 

 

 

Finastes skoter flyttar till ny ägare i Skellefteå. 

 

 

I februari gör jag slag i saken och läser en av böckerna som varit i ropet en tid, "Femtio nyanser av honom". Nöjer mig med att läsa den första och spar de andra två till framtida läsning. 

 

 

 

 Mars

 

Jag är gräsänka några dagar medan Finaste är i Stockholm och hjälper sin bror med fix i lägenheten han precis flyttat till. Går med hundarna till Djurmagazinet för att köpa lördagsgodis till dem.

 

 

Passar på att läsa I händelse av min död som var riktigt bra! 

 

Dixie börjar hoppa upp i sängen och lägga sig nedanför Finastes kudde, utan att vi inte riktigt förstår varför, då hon inte brukar vara i sängen sedan en tid tillbaka. 

 

I mars säljer Finaste sin lägenhet som han renoverat och gjort så fin!

 

 

 

Mars innehåller också något fantastiskt fint - vi förlovar oss!

 

 

 

 

Hade en ledig dag den 1:a april. Vi köper sushi och en flaska vitt vin. Innan vi går hem passerar vi Apoteket och det slår mig plötsligt att min mens var försenad. Vi köper ett graviditetstest. 

 

Gravid! Är det sant? Finaste ställer undan vinflaskan och vi dricker te till sushin istället. Nu förstår vi varför Dixie börjat hoppa upp i sängen. Hon hade redan förstått det vi inte visste..

 

 

I slutet av månaden åker vi spontant på en öppen husvisning. Den första visning jag varit på. I fem minuter trängdes vi bland, vad jag tyckte, var en massa människor. I slutet av månaden är det budgivning där 14 st är med. Vi lägger högsta budet. 

 

Min fina storasyster fyller 40! Hipp, hipp, hurra!

 

Vi går på bröllop, fina lillasyster gifter sig och hon är vacker som en dröm och bröllopet är sagolikt. Vi passar på att strosa omkring i Öregrund. Så himla mysigt!

 

 

 

Vi åker på en weekend till London, promenerar massor. Besöker stor, fin bokhandel och finner bland annat en jättefin Ducati-bok som inhandlas och som kommer att göra sig fin på väggen eller liggandes framme på ett bord. Inga besök på någon fin restaurang, vid den här tiden är jag mest bara intresserad av skräpmat. 

 

I slutet av månaden städas Finastes lägenhet ur och jag säger upp 2:an på Haga som varit mitt hem under 10 år. 

 

Jag får nya arbetsuppgifter inom samma företag jag varit anställd på under flera års tid. Det känns roligt och utvecklande men känner mer och mer att jag vill ha något eget. Känslan av att kunna få välja själv utan att känna mig styrd är efterlängtad. 

 

I samband med att en vikarie ska tillsättas på jobbet berättar jag för min arbetsgivare om graviditeten. Lika bra att söka efter en vikarie till.

 

Graviditeten blir officiell här på bloggen med en bild från ultraljud och under midsommarhelgen lägger vi ut en bild på gravidmagen på Facebook. Många likes på den. 

  

 

Dixie fyller år och Finaste har gjort fina halsband till både henne och Nova. Inslagna i fina paket - förstås.

 

 

 

I slutet av månaden känns de första sparkarna från lilla Liten i magen. De kom samtidigt som någon gjorde en burn out och vi misstänker att det är någon med motorintresse där inne i magen. Kanske någon som kommer att dela pappas bil- och mc-intresse? 

 

Denna månad har vi även börjat förbereda för flytt och jag sorterar till och med sånt som bokmärken (sätter in i nya album) för att de ska få bo fint i en låda som kommer att hamna på en vind... (Hey, that´s me. När jag kommit på hur jag vill förvara något så är det bara att köra liksom)

 

Flera i vår omgivning är säkra på sin sak - det är en liten pojke i min mage. Så vi börjar fundera på pojknamn, vilket blir ett lätt beslut för oss: Theo. 

 

En dag säger jag till Finaste: "Vi kanske borde fundera på tjejnamn ändå? Jag har känt att det är en tjej."

"Det har jag också känt", svarar han. 

 

Jag fyller år!

 

 

 

Tillträde till huset! Vi har semester under 3 veckor som går åt till att måla, packa, måla, städa, måla, köra skrot till återvinningen... Skrev jag måla, förresten? Vi gjorde slut på Coloramas lager av vit färg (känns det som i alla fall). Finaste höll på under en veckas tid att måla en trapp vit ("Aldrig mer!" sa han efteråt). Väggar har målats vita. I mitten av månaden flyttar vi in. Småtjejerna fann sig i nya hemmet och nya området på en gång, vilket kändes toppen! 

 

 

 

Finaste fyller år och glada blir vi över att mina föräldrar överraskar med att köra till Umeå! Finastes mamma har gjort goda tårtor och vi sitter alla i uterummet och njuter. 

 

 

 

I slutet av augusti är besiktning av lägenheten på Haga.

 

 

 

Mormor fyller 85 år och pappa fyller också år så vi åker och firar dem båda vid samma tillfälle. Pysslar ihop paket med grejer jag köpt på Sandbergs (därinne skulle jag kunna tillbringa hur mycket tid som helst!) 

 

 

 

Bestämmer mig för att pyssla ihop egna flyttkort och spenderar tid på Panduro i hopp om att finna sånt som känns rätt att använda. Vill ju att allt ska matcha, både i färger, tema och årstid. Lyckan blir total när de nya svamp-frimärkena släpps (början av september eller slutet av augusti, minns inte exakt), och efter det blir det lätt att hitta fina stämplar på Panduro. Problemet dök upp vid siffrorna, det fanns inga som föll i smaken i butiken och det fick bli ett letande på nätet efter siffror med rätt typsnitt. Det finns hur mycket som helst inom scrapbooking på nätet och den som hittade siffror var Finaste. Underbart hur han lägger ner tid för att leta nåt som ska matcha till det som redan finns!

 

Finaste drabbas av bältros. Han är inte den som klagar när han har ont men jag ser att detta måste göra fruktansvärt ont. Känner mig hjälplös inför det onda men finns vid hans sida när anfallen kommer. 

 

Erbjuder arbetsgivaren att fortsätta arbeta litegrann efter att bebisen kommit. Med den teknik som finns idag går det att koppla ihop datasystem och jag borde på så sätt kunna arbeta en del hemifrån medan Liten sover. Arbetsgivaren svarar att de inte är redo för det och jag blir återigen påmind om att det där med att tänka utanför ramarna är lika med stopp. (Därmed även påmind om att jag vill ha något eget.)

 

 

Barnmorskan börjar vara på mig om att sluta jobba och istället gå hemma i väntan på bebisen. Vid varje besök påminner hon mig. Man får ansöka om gravidpenning 2 månader innan bf och jag tänker mest på vad jag ska göra hemma...det är bättre att jobba så länge jag orkar. Skickar ändå in papper till försäkringskassan och ansöker om gravidpeng då jag har ett arbete som kan klassas som tungt i samband med en graviditet. Får beviljat hel ersättning från 27:e september men väljer att fortsätta jobba. Längre fram blir barnmorskan nästan arg på mig. 

Bm: "Hur många gånger i livet är du gravid?"

Jag:  "Det vet väl inte jag."

Bm: "Hur viktigt är ett arbete?"

Jag: "Jag tycker om att jobba."

Paus.

Jag: "Är det farligt för barnet om jag jobbar?"

Bm: "Nej."

Jag: "Dåså."

 

(Jag vill ju helst känna efter och bestämma själv)

 

Finastes mamma fyller år och kommer att uppvaktas med ett restaurangbesök när de kommit hem från den inbokade utlandssemestern.

 

 

På gården förbereds det för internet.

 

 

 

Julklappsinköpen fixas (är ovanligt sent ute, vi vill ha det mesta klart innan bebisen kommer). Vi beställer spjälsäng (vad hände med att göra en själv?), hämtar ut vagnen på Babyproffsen. Inser att jag borde ha börjat göra julkorten men släpar efter med flyttkorten som ännu inte är klara och skickade. Mina händer och fötter sväller, jag kan inte ha knytna skor och jackan är inte att tänka på att kunna stänga med dragkedjan. Är uppe i 75-kilosklassen och undrar om inte bebis vill ta och komma ut snart? Bf är den 27 november.

 

 

Finaste säger (med kärleksfull oro i rösten)

"Tänk om det är en tjej? Då kommer hon att titta på mig med sina fina ögon och säga ""Pappa, jag vill ha en ponny"". Och då kommer jag att svara ""Var köper man en sån?"". Sen kommer jag att bygga om garaget till ett stall."

Jag: "Vi kanske ska prata om det där först?"

Finaste: "Om vilken färg vi ska välja?"

 

Senare i november uppstår förbud att åka buss. Finastes pappa hämtar mig varje morgon och skjutsar mig till jobbet och Finaste hämtar mig när jag slutat för dagen. Jag blir verkligen uppassad och bortskämd! Både på fritiden och på arbetsplatsen (mina kollegor och arbetsgivare är omtänksamma och hjälpsamma) Mår bra i graviditeten bortsett från allt svullet men det finns inget som är lönt att klaga på. Får något högre blodtryck och barnmorskan är på mig igen om att sluta jobba. En vikarie sätts in på jobbet och kollegan som ska ta över mina arbetsuppgifter börjar gå parallellt med mig. 

 

Kottar målas! Tänk att det är så kul att måla kottar och sätta glitter på dem? 

 

 

När Finaste är borta en kväll passar jag på att göra klart en kalender till honom. En kalender som verkligen blir uppskattad!

 

 

Ingen Liten som vill titta ut och jag jobbar heltid fortfarande. 

 

 

Jobbar några dagar in i december innan Finaste tycker att nu borde jag sluta jobba. Vi tror att bebis ska komma under helgen 5-6 december men ingen Liten ville komma ut. Flyttkorten har pysslats klart och skickas iväg (bättre sent än aldrig, eller?..) 

 

 

Den 13:e december har vi tid på NUS för överburenhetskontroll, efter det besöket får jag inte åka hem. Det beslutas att det är dags att hjälpa Liten på traven. Finaste åker hem för att hämta väskan och att skjutsa hundarna till hans föräldrar. Han kommer tillbaka och finns vid min sida hela tiden. Under måndagen tas det hål på hinnan och jag får drop. Därefter kommer en tid av värkar from hell tätt inpå varandra. Finaste stöttar och hjälper mig genom plågorna (det påstås att framkallade värkar är av annan karaktär samt tätare än icke framkallade, men vad vet jag, har liksom inget att jämföra med.) På kvällen gav jag mer eller mindre upp. Barnmorskan såg att jag var helt slut på, drop stängdes av och jag fick något att sova på. 

 

Vaknar på morgonen den 15:e och har hög feber. Det upptäcks att Liten har hög puls. Det tas beslut om ett akut kejsarsnitt, Liten måste ut. Finaste får vara med i operationssalen. Klockan 10:29 var lilla Liten framme, jag hör ett "vi hade rätt!" från Finaste och jag förstår att det är en liten flicka. Att få se Finaste det ögonblick Litens gråt hörs...det är något jag alltid kommer att minnas. Så mycket känslor..så fint.. Han blir den som först får hålla henne och det är så vackert att tårar rinner av glädje och kärlek. Lyckan är obeskrivlig. 

 

När hundarna får träffa henne för första gången är det med stor nyfikenhet. Lillasyster som de snabbt "adopterar". Nova, som alltid varit som ett yrväder, blev vuxen från en dag till en annan. Hon sover nedanför Litens säng, följer med upp på nätterna när det är dags för blöjbyte och fortfarande följer hon med när det är dags för amning. Nova vill alltid vara där Liten är. Dixie kollar också att allt är bra med lillasyster, om än hon är lite mer cool i sin framtoning. 

 

Julen närmar sig, farmor, farfar och farbror firar jul hos oss. Avslappnat och mysigt och alla hjälps åt. Hur mycket julklappar som helst under granen (en riktig gran!) och det verkar som lilla Liten varit otroligt snäll med tanke på alla juleket till henne. 

 

 

Nyårsafton firar Finaste, Liten, jag och hundarna hemma själva. Jag är en sån som gärna vill mysa hemma med familjen och vi har en underbar kväll med god mat och något jag längtat efter en lång tid; ost från Duå. 

 

...........................

 

Det finns ett par grejer som inte gick så bra under 2015. Inför det året hade jag satt som målsättning att läsa 10 böcker. Där blev det ett "fail". Men - nya tag nu inför 2016!

 

Julkort. Det blev inga alls. Vill ju göra själv och inte köpa färdiga.. Siktar på att ha ett gäng klara i god tid inför kommande jul. (Jorå, jag har börjat pyssla lite smått redan) 

 

.........................

 

2015 var ett fantastiskt år! Och jag är övertygad om att 2016 också blir det.