Så mysigt att vi fått några dagar lediga tillsammans! Vi har hunnit besöka mina föräldrar, hans föräldrar, tillverkat påskkycklingar, besökt Ikea och spelat månadsfinal i Bingolotto. 

 

   

 

Min underbara Finaste är inte längre min pojkvän. Han är min man! Det känns fantastiskt underbart! 

 

  

 

Vi valde att bjuda de närmaste: föräldrar, syskon med respektive och mormor. 

 

Vilken mysig dag vi hade! Håruppsättning hos gulliga Therese på Klipporama, bubbel hemma med blivande maken, besök hos Andreas (Fotonord) och sedan Rådhuset. (Foto får ni se senare!)

 

   

 

Det höll på svämma över där vi stod inför vigselförättaren och våra gäster. Så fint! Det stora i det lilla. Att känna kärlek, glädje och stolthet. 

 

 

Middag på REX, god mat, god dryck. 

 

Stort tack till alla som var med och delade vår eftermiddag/kväll! Stort tack för all uppvaktning! Stort tack för den fina Captain-lampan som Finastes föräldrar överraskade oss med under förmiddagen på stora dagen. 

 

 

Precis en sån vi önskat oss!

 

Stort tack för pengarna från mina föräldrar (det blir en stor garderob i hallen för dem), stort tack för pengarna och champagnen från syskon och deras respektive (det blir nåt fint till hemmet), stort tack för pengarna från mormor (det blir också nåt fint till hemmet), stort tack mormor för Höganäs-krukan och för att du observerat att vi hade ett par stycken hemma och ville fylla på med en storlek vi saknade, stort tack för fatet som min gammelmormor ägnat massor av tid att göra, stort tack för gåvorna "Matejo" skickat, stort tack för presentkortet på Le Garage från Finastes arbetskamrater, och sist men inte minst, ett stort tack till Finastes föräldrar som stod för sällskapets restaurangbesök på REX. 

 

Vilka gåvor... Tack så hemskt mycket! 

 

Nu är jag alltså hans fru och han är min man. Känner sån enorm glädje!

 

 

 

 

 

 

 

 

Ni får vara med lite i efterhand. 

 

Fortsättning följer...

Jag är så arg på dig kvinna, på hur du uttryckte dig mot dina (?) barn på IKEA´S restaurang i helgen. Det är väl knappast någon nyhet att barn ibland (kanske även ofta) vill testa ens tålamod. Men att säga "passa dig så jag inte ger dig en käftsmäll så du flyger in i väggen" till ett barn i 10-årsåldern, det finns liksom inte på kartan oavsett hur mycket tålamodet än prövas. Hur tror du att barnet låter mot andra barn när du som vuxen beter dig så? Hur ska detta barn kunna känna sig älskad och uppskattad när ens mamma (biologisk eller inte) säger så? Förstår du hur mycket du påverkar barn, de lär sig av det du gör och säger. Din man, som inte sa ett pip, gör inte saken bättre. 

 

Inser du hur många det finns som inget annat hellre vill, än att få barn? De som kämpar förtvivlat? De som betalar stora summor pengar för att få hjälp? De som aldrig någonsin tar något för givet? Inser du vilken värdefull gåva du fått som har barn? Barn är ingen självklarhet. 

 

Men vet du, jag är inte bara arg på dig. Jag är även arg och besviken på mig själv. Som blev så chockad att handlingsförlamningen var total. Kunde jag backa bandet så hade jag ifrågasatt varför du sa som du gjorde till ett av dina barn. 

En dag i veckan brukar vi försöka testa ett nytt recept. Och av någon anledning brukar det ha blivit på torsdagar, lite som "torsdagsnytt" kan man säga.  Men förra veckan var det idétorka deluxe. Det blev inget nytt på torsdagen och när fredagen kom kände jag att nåt nytt borde ju testas..

 

Det fick bli chokladpudding!

 

 

Vi hade, som jag nämnt, en mysig helg förra helgen, och jag är övertygad om att denna helg även blir mysig! I morgon besöks Wilmas för klassisk fotvård, fick presentkort av Finaste i julklapp. 

 

Vi hade en sån mysig helg hos mina föräldrar under helgen som var. Morfar och mormor såg så lyckliga ut att umgås med lilla Liten. Det fanns också möjlighet att sitta och prata med mamma, enkelt och avslappnat. Känns som det var så länge sedan sist. En del av mig längtar tillbaka, till det lilla, enkla. 

 

Vi tog rätt på några förvaringskorgar jag egentligen gett till dem för länge sedan när jag kom på att jag inte längre ville ha dem längre. Eftersom de stått länge och aldrig kommit till användning där heller så fick de nu följa med hem för en liten make over.

 

 

 

Det är under promenader med Liten (och hundar) jag låter tankarna flöda fritt, högt och lågt. Idéer kring pysselprojekt (finns hur många som helst, det betyder mycket att det är Finaste och jag som gör grejer till hemmet och Liten), till tankar kring att ha något eget (på jobbfronten). Tänk att ha en egen liten butik, välja vilka produkter man vill sälja, göra fina skyltfönster, ordna nåt för barn, en plats för hundarna att vara på och utrymme för Liten så alla kan vara med. Jag vill inte ha det stora, opersonliga, kedje-tänket, eller "vi säljer vad som helst för att göra oss pengar"-tänket. Handen på hjärtat, är det inte roligare att gå till en privatägd butik och köpa det där fina silkestäcket som är snäll mot din kropp och håller kvalster borta, som förmodligen kostar betydligt mer än syntettäcket som säljs i en butik som ingår i en rikstäckande kedja (och är inköpt för lite och ingenting)? 

 

Det blir en promenad till stan idag, som brukar ta 1 timme och 15 minuter enkel väg, så det kommer finnas gott om tid att tänka mer på projekt, stora som små! 

 

 

Vi har under en tid varit duktiga på att baka bröd att fylla frysen med. Men så tog det slut utan att vi prioriterat att baka mer. Köpebröd till frukost under två dagar... Fastän det är bakat lokalt så känns det inte så bra att köpa/äta det när man kan baka själv hemma. Liten och jag var till stan igår för att fixa en kopia och passade på att köpa med oss mjölk, smör och jäst hem så det fanns till att baka frallor på kvällen. 

 

I söndags gjorde vi en cool grej. Vi spelade Bingolotto!